Så olika det kan vara.
Igår på promenaden fick vi två hästmöten.
Det är ju många som rider i Kullaskogen och vi möter ofta ryttare.
Hundarna är vana och brukar inte skälla åt hästarna.
Vi möter ju även skolans travhästar när de kommer i full fart och jag bara sätter hundarna vid min sida, lösa, när de dundrar förbi med rockard och allt.
Första mötet igår kom bakifrån. Effie var kanske 20 meter bakom mej, Sally 10 meter framför och Betty lite överallt. Tjejen som red sa något som jag inte hörde, jag ropade på Effie och hon började gå mot mej. Ryttaren fortsatte också mot mej. Effie stannar och tittar på hästen när den går förbi. Betty kommer till mej och jag lyfter upp henne när hästen passerar. Hon brukar vilja fram och nosa på hästarna ibland. Jag frågar tjejen om hon vill att jag ska ta fast hundarna. Hon frågar hur jag vill göra. Jag säger att jag ju inte kan garantera till 100 % att ingen hund skäller eller gör något anat, det är ju djur vi pratar om så man vet ju aldrig. Men hon säger att det går bra och så passerar hon Sally som snusar på något en bit ute i skogen.
Ett väldigt lugnt möte, ungefär som det brukar se ut när vi möter hästar.
Andra mötet.
Ryttaren kommer på en stig från vänster. Hon är kanske 100 meter bort från oss när hon börjar skrika med ganska stressad och lite irriterad röst att jag ska ta fast hundarna. Effie reagerar med ett skall och vänder mot ryttaren. Jag blir rädd, ryttaren blir rädd, Effie och Betty reagerar på detta och börjar trava mot hästen. Ryttaren skriker åt hundarna "Gå hem" med arg röst. Effie skäller lite men jag får stopp på henne tar fast henne och kopplar. Kopplar även Betty och Sally. Sally har stått i skogen och funderat vad vi håller på med.
Ryttaren passerar på en lite skärrad häst som dock inte verkar bry sig om hundarna och jag försöker förklara för henne att jag förstår att det är otäckt att möta hundar i skogen men att hon skrämt oss genom att skrika argt på oss. Jag berättar att hundarna är vana vid hästar och att vi ofta möter ryttare i skogen. Jag tror att hon förstod. Hon sa då att hon skulle våga möta oss fler gånger.
Hoppas att det blir ett lugnare möte om vi skulle mötas i skogen igen!
Men en sak som jag inte förstår är; om man som ryttare vill att jag som hundägare ska ta fast hundarna varför inte stanna och stå stilla tills jag har kopplat alla mina hundar. Varför fortsätter de alltid att skritta fram mot oss om de nu inte vill passera lösa hundar?
Vettiga funderingar! Jag tycker också att ryttaren borde stanna och ta det lugnt tills hundägaren har koll på sina hundar. Det du beskriver visar ju tydligt att ryttarens reaktioner har en stor betydelse för hur mötet blir!
SvaraRadera/ Alva
Vad duktiga dom är dina hundar! Det hade mina aldrig klarat!
SvaraRaderaSom ryttare själv så hade jag stannat OM jag hade ridit en häst som är osäker på hundar, men hade det varit en stabil häst hade jag bara fortsatt och jag hade då heller inte gapat :) Jag hade inte gapat med en osäker häst heller för den delen utan bett hundägaren lugnt och sansat att koppla sina hundar. Blir ryttaren nervös märker hästen det direkt så i många fall är det ryttaren den reagerar på och inte omgivningen. Dom är så känsliga dom där stora djuren ;)
Många hundar, särskilt uppmärksamma Kerrysar, reagerar mycket mer på skrik än på hundar, hästar, marsvin, tomtar och troll osv....
SvaraRaderaOm en hund kommer lös mot mina hundar så blir mina hundar glada och fokuserade. Men om ägaren gapar på sin hund i halv panik då jäklar skäller mina hundar och har en helt annan beredskap mot den mötande hunden. De reagerar alltid på skriket mer än på hunden.
/Ylva