Promenader, veterinärbesök och annat.

Och så har tiden bara rusat iväg som vanligt...

Betty slipper nu ha tratt. Ögat har läkt jättefint. När jag var inne med henne hos veterinären hade jag även bokat en tid för en hälsoundersökning för Sally. Mest för att hon är 10 år gammal och för att jag tyckt att hon varit lite stel och "seg" på promenader.
Veterinären klämde, kände, tittade och lyssnade. Och ja,  hon är stel. Framförallt i framdelen. Vi tog även ett blodprov för att kolla lever och njurar men det såg helt okej ut. Så eftersom att jag redan hade en flaska metacam hemma för Bettys öga bestämde vi att ge Sally en låg dos i 10 dagar.
I måndag fick Sally en ordentlig massage av Anna och så ska jag verkligen försöka massera henne själv mera regelbundet!
Hon rör sig med ett luftigare steg nu och går inte bara bakom mej och ser deprimerad ut så hon känner sig nog lite bättre.

Passade på att väga alla hundarna när vi var hos veterinären. Betty vägde 5,4 kilo, Sally vägde 8,5 och Calle 8,6. Vågen jag har hemma väger nog lite för lätt inser jag för annars har Calle ökat väldigt i vikt sedan jag vägde honom sist...

Det här blivit några väldigt fina promenader nu senaste tiden då jag gör praktik på arboretum norr. Det ligger ju alldeles invid umeälven och det är så fint att gå där! Så här kommer några bilder.

Betty

Jag har ju glömt att skriva om Bettys återbesök hos veterinären. Det var alltså i tisdags (söndag idag)

Tyvärr hade såret inte läkt. Det såg ungefär likadant ut som veckan innan. Och tyvärr så hade Betty fått frukost som vanligt på morgonen så de kunde inte söva henne på tisdagen och åtgärda ögat. Så det blev ett besök till i onsdags. Då fick Bettan vara utan frukost.

Så vi var där kl 8 och Betty fick lugnande och så fick jag lämna henne där några timmar. 

När jag hämtade henne hade veterinären skrapat hornhinnan där såret var för att få en ren yta. Sedan är tredje ögonlocket uppsytt över ögat för att skydda ögat och låta det läka bättre. På ovansidan av övre ögonlocket sitter en dränageslang som jag antar bara sitter där för att hålla fast stygnen bättre?

Så nu har hon tratt och får andra mediciner varje dag. Hon är otroligt duktig med tratten! Hon tycker att det är jobbigt att hon inte kan klia sig i ansiktet och på halsen och att hon inte kan tvätta sig som vanligt men hon går som vanligt och hoppar lätt upp i sängen med tratten på. Hon får vara utan korta stunder när hon äter och när jag har stenkoll på henne men hon får inte komma åt att klia runt ögat och fastna i något stygn. Ute har hon bara fått gå i koppel. Och inte heller Betty kan gå i flexikoppel! Alldeles för väluppfostrad för att dra i koppel!

Jo medicinerna, åkte ju på onsdag em för att hämta ut. Jag var lite sen så de hade bara öppet i en halvtimma till när jag kom till Apoteket. Och så hade de inte båda sorterna hemma! Metacam fick jag ut men vetrimoxin fanns inte och de skulle inte få hem förrän på fredagen. Jag behövde ha på torsdag morgon. Men då kollade hon i kassan med ett några andra apotek i stan och där fanns det vetrimoxin. Och som tur var så fanns det även på Apoteket vid lasarettet och de har öppet till kl 20. Så det blev en tur till andra sidan av stan för att få tag i mediciner. Tog hela eftermiddagen...

På torsdag ska vi tillbaka till veterinären och ta bort stygnen. Hoppas verkligen att allt ser bra ut då!

Olyckskorpen...

Måste ju berätta vad som händer här i huset. Med Effie.

Under året har hon kliat sig ganska mycket. Vi har varit hos veterinären flera gånger och kollat upp det. Effie har tvättats med specialschampo två ggr i veckan under en period. Det hjälpte litegrann men inte fullt ut så hon kliade sig ändå.

Jag har gett henne specialfoder från veterinären för att se om det skulle vara någon foderallergi men det hjälpte inte heller. Jag var noga med att inte ge något annat än just det fodret.

Så före jul var vi in igen för jag orkar verkligen inte se hur hon kliar och kliar. Ibland kliade hon så hon var alldeles röd i huden och ibland även lite sårig.

Det blev bestämt att vi skulle testa ge henne kortison om levervärdena såg bra ut så det blev blodprov och även urinprov. Levervärdena var bra. Urinprovet visade (som vanligt) på en liten mängd blod i urinen. Det har hon alltså haft varje gång vi kollat det. Troligen läker hon lite från njurarna men det ska visst inte vara någon fara. Vi kollade även ett öga som var rinnigt och irriterat. Veterinären upptäckte en liten fläck som var lite upphöjd. Kanske en liten skada eller en förändring på tredje ögonlocket.

Så vi fick prednisolon utskrivet och så har Effie fått tabletter först varje dag och så trappat ner till 3/4 tablett varannan dag.  Vi hoppades kunna ge 1/2 tablett varannan dag men då börjar hon klia.

Fick även droppar för ögat.

Efter jul och nyår var vi på återbesök. Ögat såg bra ut! Phu, var orolig för att det inte skulle blivit bättre för då skulle de kanske velat operera på tredje ögonlocket!

 

Sedan har hon haft ganska dålig andedräkt ett tag. Jag har kollat tänderna, veterinärer har kollat tänderna och alla tycker att hon har jättefina tänder för att vara 12 år. Lite tandsten men inte så mycket.

Men nu hittade jag alltså mellan två framtänder typ en ficka där det samlas något klet som luktar "lik" Tandköttet har liksom dragits tillbaka lite så tänderna är mer blottade.

En dag på jobbet var hundarna med och så hade vi veterinär där för en ko som var dålig så jag frågade om hon kunde kolla Effie i munnen. Hon kollade och tyckte att jag skulle kontakta min veterinär under veckan. Så det gjorde jag. Fick en tid på fredag kl 11.10

 

Så i torsdags åkte vi för att träna rallylydnad.

När jag öppnar buren bak i bilen så gnäller Effie till. Sally och Betty kommer fram till grinden och jag tar ut dem. Effie står kvar. Det var ganska mörkt men jag ser att hon står konstigt med ena bakbenet utsträckt så jag tror att hon sitter fast med benet. Det gjorde hon inte men svansen sitter fast!

Jag har en MIM bur, det är ganska brett mellan gallerstängerna så där finns inget de kan fastna i. (kanske skulle en liten valp eller liten hund kunna få ut huvudet där och fastna) Uppe vid taket på buren är det några lodräta skåror som jag inte vet om de har någon funktion överhuvudtaget. Det ser ut som någon typ av ventilation men hela buren är ju gles så det kan inte vara syftet. Det är säkert bara någon designgrej...

Iallafall så har Effie på något vis fått in svansen i en av de skårorna. Den är kanske 5 mm bred. Hon sitter fast ganska ordentligt så det är faktiskt med milt våld som jag får lös henne.

Det är som sagt mörkt men jag ser att jag fått blod på fingrarna så jag förstår att hon blöder från svansen.

Vi går in, det droppar blod. Innanför dörren till träningslokalen träffar jag två st tjejer som får hålla Effie medan jag sätter undan Sally och Betty. Effie är glad, två st nya människor som hon får hälsa på så svansen går glatt, det svätter blod på väggar och golv.

Iallafall så får vi fram papper och så småningom kompress och gasbinda och kan linda om svansen. Såret är kanske 3 cm långt. En skinnflik sitter kvar längst ut, men det ser inte akut ut. Jag bedömde iallafall att det inte är något som en veterinär syr fast.  Och så har hon ju tid hos veterinär redan dagen därpå... Så jag tränade rally med de andra två och Effie sitter i buren. Kändes lite taskigt men jag tror att det var bra. Hon höll sig i stillhet så bandaget satt kvar och det slutade blöda.

 

Iallafall så ringde jag veterinären på fredag morgon och förvarnade om svansen.

Veterinären kollade och konstaterade att det blir amputation av yttersta biten av svansen. Jag fick med mej ett recept på rimadyl och vetrimoxin (smärtstillande och antiinflammatoriskt) Effie fick ett nytt bandage på svansen och så ska vi byta det ca två ggr per dag. Tur att hon är snäll!

På måndag lyckades de klämma in tid för att amputera svansen, ibland är det bra att vara stammis hos veterinären...

Då ska de även kolla mer ordentligt på tänderna, passar ju bra att göra det när hon ändå är sövd.

Jag funderar på om jag ska fråga ifall de vill ta bort en fettknöl som hon har på sidan av bröstkorgen. Med Effies tur så är väl annars risken att den växer och så måste den tas bort om ett halvår iallafall.

 

Lilla Effie olyckskorp!

Måndag 14/4

Så här såg Effies knöl ut. Den hade vuxit lite mer de sista månaderna och såg alltså ut som om den skulle kunna spricka när som helst. Hårlös och rosaröd...

Här har vi kommit in till veterinären. Effie vill ut igen. Hon fick en liten dos lugnande först. Jag bad veterinären kolla hennes tänder medans hon sov och ta bort ev tandsten. Det är ju skönt att få det gjort tänkte jag.

Det är alltid lika otäckt att se när det lugnande börjar verka tycker jag. Men när hon sov gott fick jag lämna henne...

Så tog jag med Sally och Betty på en långpromenad. Lite konstigt att bara gå med två hundar.

Vi gick hela Hälsans stig. Skulle tro att det är strax över en mil. Men vi gick inte så fort och så tog vi en fikapaus när vi gått drygt halvvägs.

Dentastix till hundarna och en banan till mej.

Efter kl 13 fick jag äntligen hämta Effie. Allt hade gått bra. Veterinären hade skurit upp knölen och det hade visst varit rätt så kletigt... rensat ur och sytt ihop. Effie har ett stort plåster på rumpan nu så jag har inte sett själva såret men det skulle vara rätt så fint sa de. Hon är lite irriterad på plåstret, det luggas nog ganska mkt där det sitter fast päls så jag ska se om jag kan ta bort det idag. Hon hade haft lite tandsten på tänderna längst in som är svåra att komma åt med tandborsten men i övrigt sett riktigt bra ut i munnen. Nu är hon pigg och glad iallafall, hon verkar inte alls ha ont och peppar, peppar så verkar hon inte nå till såret för att slicka. Hon fick faktiskt vara utan krage och det har gått bra.

Återbesök

Jag har ju glömt att skriva om Effies återbesök hos veterinären. Det var ju i onsdags...

Ultraljud av urinblåsa och njurar. Det gick hur bra som helst. Hon är helt otrolig att ha att göra med. Finner sig i det mesta. Visst kan hon knorra lite ibland men aldrig att hon skulle bli sur på allvar! 

Veterinären hittade iallafall inget konstigt utan allt såg bra ut där inne. Jag trodde inte att de skulle hitta något heller men det känns skönt iallafall att ha gjort det. Vad vi däremot hittade var ett litet ljumskbråck! Inget som man gör något åt så länge det inte blir värre på något sätt. Alltså Effie har inte varit en helt frisk hund under sitt liv... 

Som valp gick hon på kortison en period för hon hade så ont i käken. Hon kunde skrika till när hon skulle äta och om vi lekte med leksaker som hon då ville kampa med. CMO (cranio Mandibulär Osteopati) trodde den veterinären. Det växte bort iallafall. Hon har haft att gäng med fettknölar som vi tagit bort, en sprack under huden och det blev infekterat. Hon har en stor knöl på rumpan nu som vi faktiskt ska ta bort. Jag hade nog inte tänkt göra det pga hennes ålder men veterinären tyckte det såg ut som om den skulle kunna spricka när som helst och försäkrade mej att Effie är så pass fräsch och frisk att hon ska klara en liten operation.

Effie har även haft problem med sina ögon från och till under många år. Vi har spolat tårkanalerna och använt flera olika salvor och ögondroppar. 

Och så var det en knöl under tungan som opererades bort för några år sedan. Då var jag orolig för att jag inte skulle få tillbaka henne. Veterinären trodde först att det var en elakartad tumör som brukar sprida sig jättesnabbt. Men som tur var så var det inte det! 

Sedan fick hon livmoderinflammation så då blev det operation och alltså en kastrering.

Hon har haft några fukteksem under tassarna, hon har haft löss och kennelhosta. Inte alldeles ovanligt hos hund men ändå. Hon har såklart ätit olämpliga saker och mått pyton, en gång när hon var unghund fick hon faktiskt dropp för hon varit risig så länge. Hon både kräktes och bajsade blod. Men hon var oförskämt pigg iallafall. 

Klådan som blossar upp nu och då ska vi i första hand behandla lokalt men ifall att det skulle bli jättejobbigt så blir det nog en kortisonkur. 

Jag tänker fortfarande att det är någon obalans i kroppen eller något med immunförsvaret som gör att infektioner lättare får fäste i hennes kropp men vad man ska göra åt det vet jag inte riktigt. Alla hennes värden ser ju okej ut.

Vissa skulle kanske tycka att jag lagt ut onödigt med pengar på en såpass gammal hund men så länge  hon är pigg och glad så är hon värd allt! Min terriertant!

Effie till veterinären

I tisdags var jag med Effie till veterinären. Hon har börjat slicka och klia sig maniskt på insidan av låren mm. Och sedan har hon ju även haft problem med sina ögon från och till under ett längre tag, samt att hon ibland får en liten "knöl" på nosen som varar sig lite. Min tanke var att det är någon obalans i kroppen som gör att små infektioner lättare bryter ut. Veterinären var inne på samma sak.

Så det blev blodprovstagning och även ett urinprov. Effie måste vara bland de lättaste hundarna att ta urinprov från. Vi gick ca 15 meter från dörren till hörnet på huset, hon vänder upp rumpan mot väggen och lyfter lite på ena bakbenet och kissar. Bara för mej att stoppa dit skålen och fånga upp lite. Lätt som en plätt och vi var inne hos veterinären inom två minuter.

Veterinären kunde direkt se att hon har lite blod i urinen och att det även var ganska mkt protein i.

Igår fick vi provsvaren från blodprovet. Hon ligger lite på gränsen till lågt på ett proteinvärde men inget onormalt. Lite högt på kalk men även där inom normalvärdet. Njurvärdet såg bra ut.

Men alltså, högt protein i urinen, lite lågt i blodet. Så veterinären vill kolla upp ifall det kan vara något med urinblåsan, att det inte är något där som "producerar" protein eller att det läker protein någonstans ifrån. Så det blir ultraljud på onsdag. Mest för att kolla upp innan vi ev sätter in kortison. 

Sedan vill hon ev att jag ska börja ge ett veterinärfoder. Jag är inte alls sugen på det. Effie och Betty äter ju färskfoder nu och jag vill helst inte byta tillbaka till ett torrfoder. Sedan tycker jag det är viktigt att hundarna äter svenskt kött. Och det är garanterat inte det i nåt av veterinärfodren. Det enda svenska fodret med svenska råvaror är Magnusons (iallafall som jag förstått det) sedan vill jag att det ska vara så lite spannmål och andra konstigheter som möjligt i hundmaten.

Så ett foderbyte vill jag försöka undvika så långt det är möjligt.

Effie är iallafall pigg och glad, och nu när hon fått kortisonsalva för klådan så har det blivit mkt bättre.

Provsvar

Idag fick jag Effies provsvar. Skulle nog ha kunnat ringa i fredags men jag glömde helt bort det. Var ju på väg till Norge. (Mer om resan och tävlingen kommer senare)

Men idag kom jag ihåg. Och allt såg bra ut!

Lite lågt på något cortisolvärde och även lite lågt eller precis på gränsen på levervärdet men inget som oroade veterinären.

Så jag fick klartecken att börja ge lite smärtstillande för att se om hon blir piggare om hon slipper ha ont i höfterna och knäna.

Nu tycker jag ju att hon varit ganska pigg men om hon har ont ska hon naturligtvis slippa det i mesta möjliga mån. Ikväll så värmde jag vetevärmaren i micron och la den över Effies rumpa och sedan över skuldrorna och det gillade hon verkligen!



Veterinärbesök

 Idag har Effie och Betty varit hos veterinären.

Betty klarade sig ganska lindrigt undan. Hon skulle bara skaffa ett pass.

Och så fick hon äta en tablett med avmaskningsmedel.

Vi ska ju till Norge och tävla i helgen och då är det krav på att hunden ska vara avmaskad mot dvärgbandmask och det ska vara intygat av en veterinär att hunden fått tabletten.

 

 

Effie fick en ordentlig genomgång. Hon har haft besvärligt i sina ögon ett tag så det kollade veterinären lite extra på. Det blir salva tre gånger/ dag och så hoppas vi det blir bättre.

Sedan lyssnade vet på hennes hjärta. Ett liiitet blåsljud men det kunde även vara för att hjärtat slog kraftigt och det bildades "virvlar" i blodet. Inget som man gör något åt även om det skulle vara ett blåsljud. Och inget att oroa sig för.

Veterinären kände att Effie är lite förtjockad på vänster bakknä och hon reagerade lite när hon böjde knäet. Hon visade även lite smärta från höfterna. Lite stel alltså. 

Det togs även blodprov för att kolla värden, hormoner och organ. Förmodligen får vi provsvaren på fredag. Om allt ser bra ut så ska vi prova ge lite smärtstillande och se om det blir någon skillnad.

Nu har hon varit pigg de senaste två veckorna men man vill ju inte att hon ska gå och ha ont någonstans heller. 

Jag har ju tyckt att hon är lite för smal men det tyckte inte veterinären. Och hon sa att hon inte är omusklad heller. Så då är det väl bra. Men lite mer hull på tanten skulle jag vilja ha...

En bild från i helgen. Effie har fått låna pappas handske. Hon gillar verkligen att bära på saker. 

Effies veterinärbesök

Vi var på plats 8.30 men då det redan var ganska många hundar där så fick vi vänta lite på vår tur. Veterinären började med att väga tanten och faktiskt så har hon blivit lite rund... Hon vägde lite drygt 12 kilo före jul och före kastreringen. Nu väger hon 13 kilo. Så det blir till att ge lightfoder framöver.

Vi försökte kolla i Effies mun men det var svårt då hon inte bara ligger och gapar snällt när någon är och gräver långt in i munnen. Vem skulle väl göra det? Så hon fick lite lugnande för att vi skulle kunna göra en ordentlig undersökning.

Det tog ganska lång tid innan hon blev trött, tjuriga terriertanten. Under tiden så hann det komma in ett akutfall så vi fick vänta lite till.

När vi sedan skulle undersöka igen så var hon inte tillräckligt lugn. Hon kämpade emot och det var väldigt svårt att se ordentligt så hon fick lite mer lugnande.

Då gick det bra. Och skönt nog så hittade veterinären inget fel i munnen eller i halsen på Effie. Vi fick beröm för att hon har så fina tänder! Jag var ju lite orolig för att knölen som opererades bort i somras kanske kunde vara på väg tillbaka men det varken syntes eller kändes något som ens kunde liknas vid en knöl.

Så munnen och tänderna är det iallafall inget fel på! Skönt.

Ordinationen blev att ge ett veterinärfoder som är snällt mot magen och att ge en medicin som jag ej minns namnet på för att minska syran i magen. Troligast har hon en magkatarr. Jag fick inte ut medicinen idag på apoteket för den fanns inte inne. Måste vänta till på onsdag för att få den om jag inte kan smita iväg från jobbet imorgon eftermiddag.

Lilla tanten, kan hon inte bara få vara pigg? Jag vill ju att hon ska hänga med i flera år till!

Effie är "annorlunda"

Idag ringer jag till veterinären!

För det är nåt med Effie. Senaste två månaderna kanske har hon kräkts oftare än vad jag tycker är normalt. Visst har jag skrivit det förrut?

Hon äter långsammare än vanligt. Det brukar ju inte ta mer än någon minut för henne att knapra i sig foderkulorna men imorse tog det nog närmare 7 minuter för två dl foder. Hon börjar inte heller äta direkt man ställer ner skålen utan tittar på maten, tittar på mej och ser lite bedrövad ut.

När hon dricker låter det annorlunda. Vadå låter? Jo jag hör självklart skillnad på vem av mina hundar som är vid skålen och dricker och nu låter det annorlunda när Effie dricker.

I somras när hon hade problem med munnen lät det också annorlunda så jag är lite lur på att det är något med munnen eller möjligen halsen. Det var ju en stor knöl hon hade vid tungan i somras och jag är rädd att den har börjat växa tillbaka.

Hon har även börjat dra sig undan när vi ska sova. Hon brukar ligga i biabädden i sovrummet eller i sängen men nu väljer hon att ligga i tv rummet eller i köket. Det har hon gjort tidigare när hon varit dålig.

Så idag ringer jag till veterinären!


Uppdaterat: Vi har tid hos Ann-Louise på måndag kl 8.30

Operation

Sitter här i soffan och hör hur Effie snusar sött här bredvid mej. Hon ligger i biabädden på golvet med en filt över sig för att hålla värmen.

Imorse lämnade jag henne hos veterinären och ca kl 13.30 hämtade jag henne igen.

Det var en väldigt vinglig Effie som mötte mej då. Inte helt klar, viftade hon försiktigt på svansen.

Jag fick lyfta henne ner för de tre trappstegen och stötta henne lite när hon satte sig för att pinka. Sedan fick hon åka i framsätet där det är värme på sätet.

Och så blev det bära igen upp för trappen till våran lägenhet, tur att hon inte är så tung och att det inte är många trappsteg.

Operationen hade gått bra. Livmodern var inte jättestor men såg ändå inte så fin ut. Det hade börjat fyllas på var och vätska så det var helt rätt att ta bort den.

Nu är det vila och värme som gäller. Ingen mat förrän imorgon och bara korta rastningar i början. Hon ska ha smärtstillande och även fortsätta äta antibiotika och så ska stygnen tas om 10 dagar.

Sally och Betty har varit framme och kollat försiktigt på Effie. Jag vet sedan tidigare att de kan bli lite "hårdhänta" om någon i flocken är sjuk och medtagen så jag passade dem noga men det gick bra.

De märker ju såklart att Effie inte är sig själv och då kan de ju försöka sig på dumheter om det vill sig illa. Sedan ska de ju inte lämnas ensamma i samma rum innan Effie piggat på sig.

 

Det ska även bli intressant att se om Effies beteende förändras något nu efter kastreringen. Hon har ju alltid "pinkat som en hanhund" Markerat över andra kissfläckar och lyft på benet. Det kan såklart ha blivit en vana efter 10 år men kanske minskar behovet för henne att markera och skvätta här och där.

 

När jag nu sitter här med Effie som klarat av sin operation kan jag inte låta bli att tänka på två av mina vänner som mist sina hundar bara under detta dygn.

Den ena, en äldre pudel som fick somna in efter en tids smärta och den andra en ung borderterrier som oväntat blev sjuk och fick somna alldeles för tidigt.

 

Återbesök 2

Imorse hade jag tid för Effie hos veterinären.

Som jag skrev tidigare skulle hon vara fastande och inte nypinkad. Det blev så att alla hundarna fick lite sen kvällsmat vid 21 igår och så ställde jag klockan på 02.00 för att Effie skulle få ut och pinka då. Sådana gånger är det sköööönt att bo på landet för jag bara virade en filt runt om mej, öppnade dörren och skickade ut Effie (Betty följde oxå med) och så stod jag i köksfönstret och såg på när de var ute och gjorde sitt. Snabba var de och vi var isäng efter bara någon minut.

När vi skulle in i bilen var jag rädd för att Effie skulle hinna pinka på väg från dörren till bilen så det blev kort koppel, jag vet ju hur snabb hon är att sätta sig om hon är nödig. Men det gick bra.

Vi fick komma in ganska direkt och Effie fick lägga sig på rygg på en dyna för ultraljud av livmodern. Och ganska direkt såg veterinären att livmodern inte var helt okej. Inte så att den är jättestor men lite förstorad är den. Så då vet vi att det är därifrån blodet i urinen har kommit.

Så veterinären sa att den ska bort!

Risken finns ju absolut att livmodern snabbt fylls på med blod och vätska och att Effie blir väldigt dålig så operation så snabbt som möjligt. Tisdag alltså. Kl 8.30 ska hon lämnas där och så får jag väl hämta henne efter 13.

Jag minns hur ont Sally hade efter sin kastrering och hur ynklig hon var.

Men nu med Effie så har jag inget val.

Och jag har fullt förtroende för mina veterinärer på Björkstadens.

Men nog kommer det att vara "gruvsamt" innan jag vet att allt gått bra!

Återbesök

Idag var jag och Effie på återbesök hos veterinären. De skulle bara kolla urinen igen så det gick ganska fort. Det såg mycket bättre ut idag, blodet var på väg bort men det var fortfarande mycket protein i urinen så Vetrimoxinkuren blev förlängd i 10 dagar till.

Sedan ska vi dit igen om en vecka och då ville veterinären göra ett nytt ultraljud på livmodern.

Och till det besöket får Effie varken äta eller pinka på morgonen!

 Det blir till att rasta sent, typ mitt i natten och ge en portion mat sent på kvällen. Effie är ju verkligen den som absolut vill ha mat direkt när hon vaknar. Och gärna ut och pinka typ direkt också.

Men det får gå iallafall.



Lita på magkänslan

I måndags ringde jag veterinär och bokade en tid för Effie. Hon har varit trött och lite seg senaste 10-14 dagarna. Inte så mycket men lite seg på promenader och så sovit mycket inne. Hon löpte ju i början av oktober så tankarna om livmoderinflammation fanns där.

Nå, egentligen trodde jag väl egentligen att jag bara var sjåpig och lite nojjig men idag kl 9 hade vi iallafall tid hos veterinären.

Hon klämde och kände, lyssnade på hjärta och lungor, böjde ben och kände på leder.

Vi gjorde ett ultraljud för att kolla livmodern. Visade inte på någon förstoring av livmodern, hon har lite cystor på äggstockarna men det är inget ovanligt för en gammal tik och inget som är direkt farligt.

Urinblåsan tyckte veterinären däremot såg lite förändrad ut så ett urinprov skulle tas. Men först togs ett blodprov som skulle skickas på analys, kolla lever, njurvärden och sköldkörteln bla.

Sedan dags för urinprovet och det var nog det snabbaste urinprov de varit med om.

Ut genom dörren, gick över vägen till en gräsplätt, Effie satte sig och pinkade och jag var snabb med skålen och fångade pinket. Inne igen inom en minut!

Urinprovet såg visst inte så fint ut, mycket protein och tydligen blod också. Så efter lite funderande sattes Effie på en antibiotikakur. Och så ska hon förståss vila och ha det varmt och skönt ett tag.

Blodprovet borde vi ha svar på på fredag.

Min lilla tant!



Provsvar!!

Jag fick Effies provsvar för typ 10 minuter sedan och det finns inga tumörceller i provet!!

Hon har en "akut" inflammation i munnen och den ska antibiotikan som hon redan äter ta kål på.

Så jäkla skönt!!

Veterinären igen

Så var vi till veterinären igen, jag och Effie. De såg att tungan var svullen och att hon även är svullen lite ner mot halsen.Hon fick lugnande så att de skulle kunna kolla mer ordentligt. Jag fick inte vara med på undersökningen. De (två vet idag med) kunde inte säga med säkerhet vad det skulle kuna vara, det var inget tydligt. Det var iallafall inte något sår eller någon sticka eller liknande.

 Det skulle kunna vara en inflammerad spottkörtel eller annan inflammation eller i värsta fall en tumör under tungan. De sa att sådana tumörer kan komma väldigt fort. Så de tog ett vävnadsprov från sidan av tungan som ska på analys. Hon lovade att försöka skynda på provresultatet. Vad man gör om det är en tumör beror väl mycket på om den är godartad eller inte. Vill inte tänka på att det skulle kunna vara en tumör...

Hon ska nu ha antibiotika och kortison och så får vi bara hoppas och hålla alla tummar att hon kommer igång att äta och dricka ordentligt, att tungan inte gör så ont och att provresultatet kommer snabbt och är bra!

Hon ska hursomhelst skämmas bort med allehanda godsaker, kyckling, köttfärs, äggröra mm.

Hon är fortfarande lite groggy så det blir sen mat för henne ikväll, om hon vill äta...

Effie

Effie fick uppblött mat imorse och åt upp allt efter lite funderande. Hon vill dock inte äta torra kulor.

Kl 15.30 hade vi tid hos veterinären.

Ny veterinär blev det eftersom "min" veterinär har semester. Därför hann inte Effie riktigt förstå att hon var hos veterinären och bli så orolig som hon brukar bli. Vi fick komma in direkt så det blev ingen väntan heller. Det var två veterinärer som kollade på Effies tänder, i halsen, klämde och kände. De hittade inget uppenbart fel på tänderna eller i halsen. Ingen rodnad eller svullnad. Ena veterinären tog lite tandsten för att kolla om det kunde vara nån fraktur under men hittade inget. 

Jag berättade att hon nyligt varit under behandling för öroninflammation och då kollade hon i öronen på Effie också. Hon är fortfarande irriterad i höger öra, hon har slutat klia sig men veterinären såg att hon är lite röd långt därinne. Så troligen kommer smärtan från örat. Det blir därför nya droppar i örat och så får vi hoppas att det hjälper. Om hon inte skulle bli bra så får vi gå vidare med en ordentlig rengöring av tänderna och ev röntga för att kolla efter tandfrakturer. Nu tyckte veterinären att Effie hade väldigt fina tänder för att vara nästan 10 år, jag brukar ta tandsten själv nån gång då och då men skulle kunna bli mycket bättre på att borsta tänderna på hundarna.

Veterinärdags igen

Jaha, så var det dags för veterinärbesök igen. Effie den här gången med.

Det började i Lördags, tidigt på morgonen, då jag vaknade av att hon gnällde till.

Sedan gnällde hon igen när hon skulle äta och spottade ut foderkulan. Jag kollade i munnen på henne men ser ingenting. Senare på dagen åt hon upp maten som då var uppblött till en gröt. På kvällen åt hon torra kulor och det gick bra.

Igår, söndag, åt hon som vanligt, vi var ute på promenad och hon var som hon brukar, inget gnäll alls. På kvällspromenaden såg jag att hon hade något i skägget, skräp. Men det var inte skräp utan en lång dregelsträng som hängde där. Konstigt.

Idag åt hon, men det gick sakta och skålen var ganska slemmig efteråt. Och så idag gnällde hon till när hon fick godis, ville inte ens ha korv efter det.

Så det blir en tur till veterinären imorgon kl 15.30

När jag tänker så tycker jag att hon har ätit långsamt ett längre tag men inte tänkt på det så mycket. Hon får ju dubbelt så mycket mat som Betty så det är klart att det tar längre tid att äta upp.

Hoppas att veterinären kan hjälpa henne så hon inte behöver ha ont!

Effie

Det blev alltså så att jag lämnade Effie hos veterinären imorse. Hon fick en spruta med lugnande och somnade ganska snabbt. Så åkte jag tillbaka till jobbet ett par timmar. Hämtade henne efter lunch. Då var hon lite groggy fortfarande men ville gärna in i bilen. Själva "operationen" hade gått bra. Det var bara talgkörtlar så inget farligt iallafall! Hon har två små stygn som jag ska ta bort om 10 dagar.

Örat som hon varit lite irriterad av var visst ganska kletigt, ganska långt nere i örat. Hon har ju inte varit kletig eller röd så att jag har kunnat se det. Så det blir droppar flera gånger/dag nu ett tag. Men det ska nog gå bra, hon är ju så snäll och duktig min tjej!

Vi var ju anmälda till både rally och agility i Piteå nästa helg men nu blir det ju så att jag stryker Effie. Hon ska inte tävla med stygn på rumpan plus att hon fått lugnande som det är tävlingskarens på i 28 dagar. Fick ett intyg av veterinären så jag borde få tillbaka anmälningsavgiften.



Veterinärbesök och långpromenad

Idag har vi varit till veterinären. Det blev vaccinering för alla tre och lite extra koll för Effies del.

Hon har haft en liten knöl vid svansroten ett längre tag men den har inte vuxit eller verkat irriterande så jag har avvaktat. Men nu sista månaden har den blivit lite större plus att jag hittade en till knöl en liten bit ut på svansen. Den har jag inte kännt förrut så antingen har jag bara missat den (vilket jag inte tror) eller så har den kommit ganska snabbt. Så veterinären fick känna på dem, troligen talgkörtlar och hon tyckte att vi skulle ta bort dem så snabbt som möjligt för att de inte skulle bli större. Jag antar att det kan vara knepigt att operera bort knölen på svansen för där är ju huden ganska stram så det kanske är svårt att få ihop såret om det är en stor knöl som ska tas bort.

Sedan kollade hon lite på Effies ena öra som hon kliat sig i lite. Vi fick örondroppar som hon ska ha en gång per dag. Och så frågade jag om de mystiska såren som hon ibland har på nosen. Precis där nosen går över i hud och päls får hon små skorpor som det kommer lite var ifrån. Just nu syns det nästan inte men det brukar komma tillbaka efter några veckor. Jag har tvättat och torkat men det verkar inte hjälpa. Veterinären sa att det kunde vara nån immunologisk sjukdom. Att hundar som får sådär på nosen ibland även får irritationer runt klorna. Och det har Effie haft ibland. Jag har tänkt att det varit nåt sorts fukteksem och bara försökt hålla det torrt. Tipset var iallafall att bara smörja med hydrokortisonsalva på nosen när det är så lindrigt som Effie har. Hundar som har mer besvär kan få gå på en kortisonkur.  Nu blev det alltså så att knölarna ska bort på torsdag nästa vecka och då skulle hon även kolla lite mer noga i örat när Effie ändå har fått lugnande. Känns väl lite både och för jag vet att Effie tycker det är jättejobbigt med lugnande och hon är tillräckligt orolig när man kommer till veterinären som det är nu, men nog är det bra att ta bort de där knölarna innan de blir större.

Efter att vi varit hos veterinären tog vi en långpromenad längs älven. Det blåste kallt men var ändå riktigt skönt. Alla tre hundarna fick vara lösa och skötte sig riktigt fint.

Och så måste jag få skryta lite hur duktiga de var (för de är inte alltid så väluppfostrade och lydiga)

Betty var väl ca 15 meter före mej, just vid en krök på stigen. Hon stannade och tittade framåt och jag förstod att hon sett något så jag ropade på henne. Hon vänder och kommer några steg mot mej och då hör jag en hund som skäller där bortom kröken. Ropar igen och säger åt Effie och Sally som är vid mej att stanna och Betty kommer faktiskt! Hon brukar ju gärna springa fram till hundar som vi möter, särskillt om hon får med sig de andra två så de kan skälla ut den mötande riktigt ordentligt. Men idag så kom hon snällt till mej och Effie och Sally stannade tills jag fick på koppel på dem. Och tror ni jag hade godis? Nä naturligtvis inte!! Dålig matte!!

Det var två huskies och deras matte som väntade bakom kröken, de satt och väntade på att vi skulle passera.

Det blev en härlig promenad med älven vid ena sidan och lummig grönska och blommande hundkex på den andra.