Operation

Sitter här i soffan och hör hur Effie snusar sött här bredvid mej. Hon ligger i biabädden på golvet med en filt över sig för att hålla värmen.

Imorse lämnade jag henne hos veterinären och ca kl 13.30 hämtade jag henne igen.

Det var en väldigt vinglig Effie som mötte mej då. Inte helt klar, viftade hon försiktigt på svansen.

Jag fick lyfta henne ner för de tre trappstegen och stötta henne lite när hon satte sig för att pinka. Sedan fick hon åka i framsätet där det är värme på sätet.

Och så blev det bära igen upp för trappen till våran lägenhet, tur att hon inte är så tung och att det inte är många trappsteg.

Operationen hade gått bra. Livmodern var inte jättestor men såg ändå inte så fin ut. Det hade börjat fyllas på var och vätska så det var helt rätt att ta bort den.

Nu är det vila och värme som gäller. Ingen mat förrän imorgon och bara korta rastningar i början. Hon ska ha smärtstillande och även fortsätta äta antibiotika och så ska stygnen tas om 10 dagar.

Sally och Betty har varit framme och kollat försiktigt på Effie. Jag vet sedan tidigare att de kan bli lite "hårdhänta" om någon i flocken är sjuk och medtagen så jag passade dem noga men det gick bra.

De märker ju såklart att Effie inte är sig själv och då kan de ju försöka sig på dumheter om det vill sig illa. Sedan ska de ju inte lämnas ensamma i samma rum innan Effie piggat på sig.

 

Det ska även bli intressant att se om Effies beteende förändras något nu efter kastreringen. Hon har ju alltid "pinkat som en hanhund" Markerat över andra kissfläckar och lyft på benet. Det kan såklart ha blivit en vana efter 10 år men kanske minskar behovet för henne att markera och skvätta här och där.

 

När jag nu sitter här med Effie som klarat av sin operation kan jag inte låta bli att tänka på två av mina vänner som mist sina hundar bara under detta dygn.

Den ena, en äldre pudel som fick somna in efter en tids smärta och den andra en ung borderterrier som oväntat blev sjuk och fick somna alldeles för tidigt.