En riktig livs levande igelkott träffade vi på kvällspromenaden ikväll.
Jag vet, inte så märkvärdigt men det är faktiskt den första igelkott som jag ser här hemma och jag har bott / jobbat här i ca 11 år + åren som jag gick skola här. Så lite märkvärdigt är det.
Betty såg den först, hon backade förskräckt när den fräste åt henne. Sally ville oxå dit och kolla men då sa jag stopp! Vill inte plocka taggar ur hundnosarna!
Lite blyg men ändå nyfiken, man såg hur den vädrade efter oss med den långa nosen där den kurade under vinbärsbusken. Söt!
..dom är för söta faktiskt.. :-) /Anki
SvaraRaderaJo, dom är söta! Synd bara att dom inte finns i Malå!
SvaraRadera