I torsdags kopplade jag husvagnen, lämnade Effie hos hundvakten och drog ner till Rundvik för att sova en natt på gården hos Anna-Lena. På fredag morgon kom Irén och Tuva och så åkte vi allihopa till Sollefteå. Väldigt trevligt med ett SM så nära!
Campingen och tävlingsplatsen låg fint till vid Ångermanälven.
På fredagen var det lagtävlingar i hoppklass för alla storlekar så det satt vi och kollade på.
Det blev en ganska tidig kväll i husvagnen, vi var ganska nöjda efter en dag i blåsten...
På lördagen var det först dags för de som kvalat individuellt att tävla i hoppklass. Först small sedan medium och så largehundarna. Vi hade flera ekipage som vi hejade lite extra på.
Efter de individuella var det dags för final för lagen i agilityklass. Det var kul att se fast vi hade ingen speciell att heja på. I Norrland har det inte varit just några lagtävlingar så det var bara ett norrlandslag som kvalat till SM.
Under en parkbänk vid ett av servicehusen låg den här andmamman på sina ägg. Välkamouflerad och modig fågel! Det var ju människor och hundar typ överallt hela tiden där på campingen!
På lördagkvällen tände vi grillen och åt riktigt gott! Det ser soligt och varmt ut men skenet bedrar! Fastän campingen låg som i en gryta mellan bergen så blåste det svinkallt! Vi satt med filtar runtom oss på dagen och när vi skulle äta var det riktigt skönt att få sätta sig i husvagnen där det var varmt och skönt.
Så på söndagen var det dags för finalerna för de som tävlade individuellt. Det funkar alltså så på SM att man kör hoppklass en dag och utifrån hur man placerar sig där görs startordningen för andra dagens final i agilityklass. De som blivit diskade i hopp startar först och den som leder första dagen får starta sist. Resultaten från de båda loppen räknas samman och så får man en slutgiltig vinnare. Så det är ganska spännande när man närmar sig de ekipage som gått nollat första dagen.
Det är en härlig stämning runt banan, alla hejar, klappar och ropar. Man håller andan i kluriga passager, vill hjälpa till i vissa svängar och man tror att man kan få hundarna att lyfta tassarna ordentligt över hindren genom att hålla tummarna extra hårt. Många gånger drog hela publiken efter andan eller "ooohh": ade när en hund eller förare klarade nåt svårt. Eller så hördes ett kollektivt "neeej" när nån hund rev ett hinder eller diskade sig.
Superspännande!
Och stämningen sen, när vinnarna springer sitt ärevarv runt banan och alla i publiken står upp och klappar och visslar. Då är det gåshud på hela kroppen och tårarna är nära!
Det har men andra ord varit en toppenhelg med bra stämning och härligt sällskap! Våra tävlande från Umeå och Nordmaling kom inte så högt i resultatlistan men det är kanske inte allt? De var där och gjorde sitt bästa! Bara att kvala in till ett SM tycker jag är en bedrift, att sedan faktiskt våga stå där på startlinjen och gå in och köra banan är en fantastisk bedrift enligt mej!
Sally tog tävlandet med ro, sov bort mesta tiden...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar